fredag 30 december 2011

Gott Nytt År 9!

Trakorien räknar som ni vet tiden från kronolabens invigning och går alltså inom ett dygn in på det ärorika tionde året. Årets stora händelse i vår egen värld har varit upptäckten av Higgsbosonen vilken redan förutspås bli nästa års julklapp. Fördelen ska vara att mycket litet julklappspapper går åt och att partikeln kan ta sig ut ur paketet utan att lacksigillet ens behöver brytas. Man lockar bara ut den med lite bosongodis.

Higgsbosonen sägs vara nödvändig för att vår världs vetenskapsmän ska förstå universums uppbyggnad. Vid akademin i Tricilve skrattar syntalderna åt sådana småaktiga ansträngningar ägnade att begripa sig på ett enda futtigt universum. För att håna sina famlande kollegor publicerar akademin lagom till årsfirandet den första kända bilden av inte bara ett universum utan av hela multiversum. Varje universum har formen av en tetraeder och bilden visar hur de aggregeras till en glappande ikosaeder. Den dåliga passformen är som tidigare förklarats nödvändig för att mellanvärldar som Bythos och De grå hallarna ska få plats.

"Detta torde vara så självklart att det knappast behöver förklaras för andra än farsegels fetthjärnor", kommenterar syntalden Obralind da Kufa. Hon tillägger: "Vem tror den där kvantfuskaren Higgs egentligen att han lurar?"

onsdag 28 december 2011

Pressen om konfluxsviten

Här är länkar till recensioner och artiklar i tidningar:

I samband med Vanderland
* Lästips i Nya Wermlandstidningen, juli 2017. Hedrande sällskap!
* Per Israelson filosoferar i Svenska Dagbladets understreckare den 9/3 2017 om bokseriens koppling till rollspel.
* Daniel Lehto är översvallande i Biblioteket i Fokus, nr 4, 2016
* Intervju i Upsala nya tidning av Susanne Sigroth-Lambe den 24/5 2016
* Intervju i magazinet Biz & Art, sid  75-77. (och jag är faktiskt nykter på bilden om ni undrar).
* Daniel Lehto påannonserar Vanderland i BiF, april 2016


Efter Vredesverk
* Tim Andersson intervjuar mig om att skriva romaner från spel i Upsala Nya Tidning den 16/8 2015
* Per Israelson recenserar Vredesverk i Svenska dagbladet den 13/6 2014
* Susanne Sigroth-Lambe intervjuar mig i Upsala nya tidning den 31/5 2014
* Viktor Eriksson intervjuar mig i Göteborgsposten den 17/4 2014 inför signering i Göteborg


Efter Slaktare små och Svavelvinter
* Lotta Olsson skriver kort om rollspelet i DN den 24/11 2012
* Adam Turic intervjuar mig i tidningen Uppsala Fria den 10/10 2012
* Nina Brevinge om fantasy i tidningen Fokus den 31/5 2012
* Tim Andersson i Upsala nya tidning den 2/3 2012
* Erik Jersenius i Gefle dagblad den 20/2 2012
* Lotta Olsson i Dagens nyheter den 21/1 2012
* Per Israelson i Svenska dagbladet den 28/12 2011

fredag 23 december 2011

God jul från Trakorien!

Papakakersektens årliga modell av zigguraten i Fontra Cilor strax innan getterna har letts in och vinterblotets orgier har tagit sin början.

Öppna även lucka tjugofyra hos Sf-bokhandeln för att höra den traditionella trakoriska juldikten "Kungen"


lördag 17 december 2011

Ny metafysik, 3 - Människans förhållande till gudarna

Tredje och sista delen av min metafysiska sammanfattning för spelet

Gudsbegreppet
Munken Bonselmius sade att "Min Gud är en makt som endast av nåd låter sina handlingar förutses eller påverkas." Hans ord tolkas ofta som att ”gudar” kan vara i stort sett vad som helst som är så mäktigt att det befinner sig bortom tillbedjarens föreställning och påverkan. Människor saknar perspektiv på gudarnas makt. Gudar är helt enkelt så högstående att tillbedjarna ser en enhetlig grupp mäktiga varelser som i själva verket har en hierarki sinsemellan. Levande berg eller luftandar tillbes av primitiva människor men är i själva verket bara mäktiga innevånare i världen vilka liksom sina tillbedjare är utlämnade till skapargudarnas dekret.

Etik och moral

Den stora religiösa motsättningen i världen står mellan de skapelstrogna och de skapelsestörande eller skapelsevidriga. Motsättningen gott mot ont anses vara av lägre ordning och höra hemma inne i skapelsen. Olika religioner har förvisso olika regler för vad som anses vara rätt respektive fel, men dessa motsättningar beror på skapelsegudarnas olika uppfattningar och preferenser. Därför är inte ”skapargudar” synonymt med ”goda gudar” ens för klosternoviser. Mångudinnan Luvena vars tillbedjare ägnar sig åt människooffer och gudinnan Inashtar som befrämjar våldsam död är båda skapargudar. Abzulvans förbund blandar sig inte i sådana frågor utan agerar först då de bedömer att någon avviker från eller rentav saboterar skapargudarnas plan.

Skapande och förstörande

Det är en missuppfattning att skapelsetrogna animister alltid skulle förespråka bevarande, helande och konstruerande. Tvärtom inser de att byggande och nedbrytande alltid måste stå i samklang för att skapelsen ska leva och förnyas. Rovdjuret dödar bytesdjuret men faller i sin tur offer för likmaskar och blir näring till växter. Vissa varelser och trosuppfattningar i världen har utpräglat bevarande verkan medan andra är förstörare. Bland förstörarna utmärker sig drakarna. Man tror att de skonades av skapargudarna vid den första konfluxen just för att vara en förstörande kraft i världen, satta att riva det stelnade och åldrade så att det nya kan ta dess plats.

Verklighet eller avbild

De lärda har ofta ställt sig frågan om människan kan veta något om tillvaron såsom den egentligen är, eller om hon uteslutande är hänvisad till tolkningar och projektioner av hur den ter sig. Sådana grubblerier kallas ontologiska och hånas hjärtligt i Tricilve. Fönstret och spegeln är religiösa symboler för dessa frågor. Vissa tror på transcendens, dvs att människan under vissa betingelser kan se in genom fönstret och få en uppfattning om hur världen verkligen är. Andra menar att fönstret är en spegel som bara reflekterar det betraktaren förväntar sig att se. Åter andra menar att gudarnas ritade skapelse närmast med automatik antar former som människan kan och är menad att se så att hon kan fullgöra sin roll och att det är hädiskt att ens försöka tränga igenom illusionen.

Bland trollkarlar är det en vanlig uppfattning att världen utgör ett fängelse i vilket människan är inspärrad av gudarna för att inte hota dem. Våra sinnens dimridåer utgör fängelseväggar och galler. Andra menar att kulisserna är ett skydd mot det utanför som skulle driva oss till vansinne eller äta oss om vi inte hölls avskiljda från verkligheten.

Tillvaron som teater
Teatern är en viktig religiös symbol över hela Timatia. Skapargudarna frammanade enligt myterna världen som förströelse och därför anses det vara en av människans viktigaste plikter att bidra till denna förströelse. Teohedoner anser till och med att världen skulle mista sitt existensberättigande om den upphörde att vara underhållande ens för ett ögonblick. Det finns en stark teleologisk tradition, dvs en strävan att söka mönster i den stora berättelsen för att kunna bidra till intrigen på det sätt gudarna har avsett. Människans drivkraft att ständigt söka mönster och förklaringar i sin omgivning anses stamma i hennes delaktighet i det kosmiska skådespelet. Hon har helt enkelt en inbyggd drift att söka efter scenanvisningar och repliker. Det vanliga uttrycket ”Larvatus prodeo” - ”jag träder fram bärande min mask”, är hämtat från den religiösa teatern. Trollkarlen Shagul menar att hela historien är ett redan skrivet drama i vilket han, den enda fria människan, vägrar delta.

Profetior
Hermenautik innebär bland de lärda ”att navigera texten”, där texten är gudarnas skrivna plan för världen. Hermenautikern studerar profetior för att via dessa kunna påverka utvecklingen. Profetior är i Timatia inte givna förutsägelser utan snarare väntande spår mot framtiden. De fungerar så att om en profetias rekvisit uppfylls så följer utvecklingen profetians förutsägelser, annars inte. Dvs om vagnens hjul hittar spåret så kommer det att följa det. Någon kan ha tur och utnyttja en profetia utan att ens känna till den medan en annan har oturen att råka uppfylla rekvisiten för en olycklig förutsägelse. Hermenautikern försöker hålla sig underrättad om profetior och analysera vad som kan göras eller bör undvikas för att nå en önskad utveckling. Furstar söker ofta sådana lärde som rådgivare.

Arketyper
Med arketyper menas beteenden som gudarna byggt in i varelser och företeelser. Det innebär att vissa nyckelretningar automatiskt kommer att utlösa vissa beteenden. Många skulle tro att det är smärta som gör en björn arg om man vrider om dess nos, men faktum är att detta är ett arketypiskt beteende som någon skämtsam gud skrivit in i dess natur. På samma sätt besitter företeelser så olika som som 'järn' och 'vrede' arketyper som ofta utnyttjas av präster och trollkarlar. ”Gjutaren från Gondemma” var legendarisk för sin förmåga att få ett järnföremål att smälta genom att viska ett par ord till det. Hon tvingade inte metallen utan hade helt enkelt lärt sig vad som krävdes för att sätta igång dess naturliga beteende. Silvia Miranda har lärt sig hur man talar till moln för att styra deras beteenden på ett liknande sätt. Att tvinga något mot dess natur är mycket svårare och ofta farligt.

Talmystik
Animister över hela Argond har tagit fasta på guden Enkis påstående att allt har fyra aspekter. Därför är fyrtalet heligt för dem. Det är emellertid ett misstag att tro att allt består av fyra givna beståndsdelar. Snarare kan Enkis fyrtal uppnås på otaliga sätt – det enda påbudet är att varje avslutad enhet måste besitta fyra likvärdiga aspekter. Tretalet anses ofullständigt och bara tillåtet som ett övergångsstadium. Därför har tre blivit ett hädiskt tal som skapelsetrotsare ofta använder till orden: ”Tre är ett magiskt nummer”. Timatiska talmystiker har åsikter även om andra tal, det dikotomiska tvåtalet, kopplingen mellan det gyllene snittet och femtalets pentagram, hexagonens förekomst i naturen och så vidare.

torsdag 15 december 2011

Två nya intervjuer

Två intervjuer med undertecknad dök upp på nätet idag. Först kom en i Tidningen Kulturen skriven av Alexander Sanchez - faktiskt fjärde gången jag synts där inom ett par månader.

Den andra är skriven av Stefan Hagel på hans blogg Verkligen Stefan. Den har ett litet annorlunda fokus som jag gillar.

Tillägg: såg just att Slaktare små omnämns som årets fantasy 2011 i tidningen "Vi Läser" också. Kul!

måndag 12 december 2011

Rollspelet kan beställas - Trakorienkartan klar!

Från och med idag är det möjligt att förhandsbeställa rollspelet Svavelvinter från Fria ligan. Själva spelet beräknas vara färdigt för leverans i mars 2012. De 100 första som förhandsbeställer får sitt ex signerat av undertecknad OCH, för att kompensera kladdandet, Trakorienkartan i A1-format hemskickad redan idag.

Jag kan lova att kartan är fantastiskt fin och jag har den själv inramad framför mig när jag skriver romanerna - just därför har jag varit extra petig med att få den korrekt. Överhuvudtaget är jag imponerad över hela produktionen från Tomas Härenstams gedigna och välskrivna regler till illustrationerna och Christian Granaths formgivning. Det här blir en höjdare, mina vänner. Titta in hos Fria ligan och njut!

torsdag 8 december 2011

Stereo i Stockholm

"Min röst ska nu komma ifrån den västra sidan av Stockholm".


Lördagen den 10:e december kan ni träffa mig på inte mindre än två ställen i Stockholm:

Klockan 14.00 ska jag prata rollspel och romaner med Anders Blixt på Tekniska muséet
Klockan 16.00 signerar jag böcker på Sf-bokhandeln i Gamla stan.

Kul om vi ses!

onsdag 7 december 2011

Krypto


1917

Och som i sina gärningar se blott det goda

och i andras kläder ett vakttorn av törnen

han höre de ord som världens fåglar viskat i himlen

som ingen hört sedan döds ände

torsdag 1 december 2011

Universum reviderat!

Genom historien har teorier om tillvarons beskaffenhet ofta fått revideras och vi syntalder vid Tricilves kejserliga akademi vill naturligtvis inte stå fåvitske farsegels kollegor efter heller i detta avseende.

Man kan alltså INTE sätta ihop tjugo liksidiga tetraedrar till en tjugosiding, en ikosaeder, något som felaktigt påstods så sent som i förra inlägget på denna vetenskapliga krittavla. Signaturen Skymandr framkastade tvivel redan i inläggets kommentarsfält och har vederbörligen överförts till Abzulvans annex i Fam Kvalvi för ingående förhör rörande ursprunget till hans skapelsestörande insikter.

Ingen skada är emellertid skedd eftersom det NÄSTAN går att foga samman tetraedrarna till en ikosaeder. Det blir lite glapp här och där men vilken byggnad I Tricilve saknar dylikt? Som alla lärde vet så är mottot för kejserliga akademin:

"Att tänka fritt är stort
Att tänka rätt är större
Att tänka nästan rätt duger
".

Kollegiet har med sin nya insikt kommit fram till att de spalter mellan tetraedervärldarna som misspassningen orsakar förklarar de många mellanvärldar och underhållsfickor som observerats, exempelvis De grå hallarna och Bythos. Fyndet förklarar också hur demoner, kakluner och annan ohyra likt kosmiska vägglöss via gliporna kan röra sig mellan världarna. Ordningen är alltså återställd och kollegiet planerar som bäst en rejäl fest för att döva de sista tvivlen på temat "In vino veritas".


I vetande nåd

Obralind da Kufa
Syntald och legitimerad överslätare i geometrisk spakelogi vid
Kejserliga akademin i Tricilve

lördag 26 november 2011

Universums struktur kartlagd!

Det här inlägget blir en smula förryckt.

Jag skrev i förra inlägget att guden Enki bestämde tetraedern som livets form. I romanen Slaktare små beskriver animisten Sambarsynd Coria i tjugonde kapitlet hur det levandes tetraeder är speglad i en av sina spetsar mot dödsriket. De döda passerar från livets tetraeder till dödens när det är dags.

Ända sedan jag beskrev tetraedrarna så har jag funderat över om man skulle kunna fylla rymden med tetraedrar i ett regelbundet mönster, hur det mönstret skulle se ut och om två av dem verkligen skulle hamna spets mot spets såsom jag beskrev. Ett sådant mönster skulle kunna användas som metafor för flera andra parallella världar och ge en vägledning till hur dessa förhåller sig till varandra. Jag hade lite svårt att se det hela framför mig och är heller inte tillräckligt skicklig med 3D-program för att skissa i rymden. Efter vaga funderingar runt modeller med piprensare och lera så inspirerades jag av tetrapaks teknik och kom på att jag enkelt kunde göra tetraedrar av toapappersrullar och en häftapparat. De gick sedan att limma ihop med Karlssons klister till större strukturer.

Nu är problemet löst! Jag har funnit att tjugo tetraedrar kan klistras ihop till en ikosaeder, dvs en tjugosidig tärnings form. Den översta och understa tetraedern kommer dessutom att verkligen spegla varandra men med en vridning på 60° vilket jag kan acceptera. Se översta bilden där tetraedern med solen är livet och den med månen är döden. Ikosaedern kan sedan byggas på med fler tetraedrar i obegränsat rymdmönster.

Några sidoobservationer: Vid varje spets i mönstret möts inte mindre än tjugo tetraedrar - dvs världar. Man kan tänka sig att en magiker i Timatia kan vinna tillgång till alla dessa tjugo världar genom att känna till noden. Detta gäller emellertid vid varje hörn. Varje tetraeder ligger därtill yta mot yta med fyra andra och längs varje kant samsas fem tetraedrar. I ikosaedern sedd mot en spets bildar fem tetraedrar en perfekt pentagon vari det gyllene snittet kan inritas via ett pentagram. De esoteriska möjligheterna är alltså närmast obegränsade!

Jag blev riktigt upplivad och som ni ser följde mina hundar med intresse det matematiska arbetet. Det kan ha berott på att jag brukar gömma godis åt dem inne i toapappersrullar men jag föredrar att se dem som pudelkloka. Schrödingers katt släng dig i väggen - om du fortfarande lever!

torsdag 24 november 2011

Ny metafysik, 2 - Livet och döden

Detta är som sagt en sammanfattning för det nya rollspelet. Andra delen av tre.

Livets former

Då han skapade livet spände guden Enki mellan sina fingrar en tetraeder, en kropp med fyra hörn och förkunnade att allt i skapelsen skall ges fyra aspekter. Till djur och människor gav han de fyra aspekterna eld, vind, sten och vatten. Så besitter allt levande en plats i Enkis tetraeder, en kombination av dessa fyra element. Den som exempelvis befinner sig närmare stenens aspekt är sävlig och tålig medan den som dras åt luftens aspekt är klartänkt men kall.

Enkis större tetraeder

Människornas och djurens tetraeder kan i sin tur ses som det vattennära hörnet av en större likadan kropp. I Enkis större tetraeder finns vid luftens aspekt de levande molnen, toteli och vindarna. De levande bergen återfinnes vid stenens aspekt och flamlingar, större eldandar och salamandrar huserar vid eldens hörn.

Det levandes anpassning och utveckling

Timatias levande varelser är ägnade att samleva med varandra och med sin omgivning. Allt levande är så beskaffat att det under livet anpassas till sina villkor och sina grannar och nedärver anpassningen till sin avkomma. Därför liknar skogens vargmän bestar och därför är stäppens tolgulder resliga och långklivande medan träskfolket har simhud mellan fingrar och tår och tänder som uttrar.

Den som tappar sitt sammanhang förvrids och förfaller snart till kropp och förstånd.

Men den fördrivne är inget. Han tapparrr hår, växerrr getögon och klövar. Hans piss har ingen vittring och nosen blir ett bökartrrryne! Den som är i flocken är aldrig ensam, men den fördrivne leverrr utan kropp! Flocklösa vargmän har svultit sig. De har slitit sin buk till döds hellre än att tappa flocksinne. Så följer den starke sitt blod, men den svage flyr till Glachland bortom Pik Lunnula. Där krälar han med andra Glach. Glach äter sina döda, äterrr rötter, äterrr maskarrr som fallit ur egen tarrrm. Glach har inga mynt att betala en kroppsristare. Glach förstår inte att byta varorrr.

Döden
Skaparnas undergudar bjöd alltså av lättja in kaklunen Libido i allt levande och uppmanade varelserna att föröka sig på egen hand för att uppfylla världen. Snart uppstod överbefolkning. Man hade helt enkelt inte tänkt på tillväxtens konsekvenser. Eftersom Libido redan spritts i allt levande så fruktade gudarna att man återigen skulle tvingas döda allt liv i världen. Då trädde den allvarliga döden fram och erbjöd sig att lösa problemet. Döden är inte en av skapargudarna men ingen känner varelsens ursprung. Avtal tecknades och döden skred till värvet. Gudinnan Ereshkigal sattes att härska över Dödsriket dit de döda förpassas för att inte störa livet. Somliga hävdar att hennes man Nirgal är döden men att han i denna funktion uppträder utan namn för att inga minnen ska skapas.

Hur dödsriket är beskaffat är svårt att helt säga. Ibland talar man om en gigantisk underjordisk grotta. Det sägs att den döde vandrar utför sju trappor för att nå en plats invid en stilla flytande flod. Somliga blir kvar där medan andra försvinner, kanske till domäner som hör till just deras religion kanske någon annanstans. Ingen vet säkert.

Sedan Ereshkigal väl skrivit in den dödes runa i sin bok kan den aldrig avlägsnas eller ändras. Den som dött är därför oåterkalleligt borta från de levandes värld. Benen må väckas av nekrokinetiska besvärjelser och anden kallas tillbaka för att svara på frågor, men den döde kan aldrig bilda nya minnen eller återfå livet. Det finns emellertid gott om sägner som berättar hur listiga varelser lurat Ereshkigal att skriva fel namn i sin bok eller avbrutit henne så att runan tecknats ofullständigt.

fredag 18 november 2011

Jag och Fria ligan i Stockholm under veckan

Om ni har vägarna förbi biblioteket på Medborgarplatsen i Stockholm nu på onsdag den 23/11, mellan 19.00 och 21.00, så kommer jag och medlemmar ur Fria ligan att vara där för att prata om romanerna och det kommande spelet.

Välkomna dit!

fredag 11 november 2011

Raugoner

Ni som har läst Svavelvinter känner till raugonerna, havens stora kolonilevande insekter. Alla är rädda för dem eftersom de anfaller skepp för att äta människorna och dessutom tros vara intelligenta.

Rollspelets illustratörer undrade hur de ser ut för att kunna rita dem och jag lämnade följande text som jag tänkte kan vara av intresse för fler. Vi får väl se hur de framställs av tecknaren.


Vi utgår från bönsyrsan, Mantis religiosa. De rör sig på fyra ben och har de två främre benen som fångstarmar. Raugoner kan ha en liknande uppsättning lemmar men på de kraftiga främre armarna, som de håller vikta som bönsyrsor, finns även mindre kloliknande utskott som de kan använda finmotoriskt. Även munnen omges av finare små lemmar som hos krabbor. Raugonerna bör ha en relativt sett kortare kropp än bönsyrsor, mer upprätt hållning och kraftigare bakre dubbla benpar. Mellankroppen ska vara proportionellt grövre och kortare eftersom de är större.

Huvudet stämmer ganska bra. Dock får de gärna vara lite mer kompakta. Kortare antenner - snarare hornliknande. Lite kraftigare käkar. De lindar ofta tyg runt huvudet som turbaner och pryder sig med doftande prydnader.

Honorna är något större än människor och ca 1,8-2 m höga. De har skarpa färger i flera nyanser på olika sköldavsnitt med individuell teckning som ofta ser ornamenterad ut. Man tror att de antingen färgar delarna eller styr färgsättningen hormonellt. Hannarna (soldater) är mindre än människor, ca 120 cm höga och svagare färgade i brunt-gult-grått. De bär svärdliknande mångspetsade metallvapen men kan också bitas eller stickas med sina lemmar. Ofta använder de förlamande gifter.

Sedan har förstås raugoner "kläder" i form av färgade tyger lindade runt olika delar och andra konstruerade detaljer och prydnader. Kom ihåg att de är intelligenta. Det finns också stora ointelligenta bärarvarianter som transporterar andra i vatten och tämligen ointelligenta arbetare på deras stora flytande kolonier.

De kommunicerar med klickanden, gnisslanden, rörelser och lukter på ett sätt som är obegripligt för människor. De tros ha ett skriftspråk bestående i fina linjer som ristas på stavar eller ben. Människor förstår inte det heller. De har något slags religiösa föreställningar. Raugoner försöker inte kommunicera med människor eller andra djur utan ser dessa som byten. De fortplantar sig och lever som koloniinsekter.

måndag 7 november 2011

Trakorisk kampanj hos Adlibris

Precis nu dök Slaktare små upp som månadens erbjudande i Adlibris fantasyklubb. Väldigt spännande!

Man kan under november köpa boken för 185 kr från dem och Svavelvinter för 99 kr - billigare får ni dem aldrig så passa på om ni inte redan har dem!

Till presentationen hör också en intervju med undertecknad.

Ny metafysik, 1 - Gudarna och skapelsen

Jag har sammanfattat Trakoriens metafysik för det nya spelet, men beskrivningen gäller i stort sett även för romanerna. Texten är ganska kortfattad och rakt på sak. Den kommer att kombineras med bidrag från andra författare och kompletteras med exempel, citat och kuriosa i spelet. Några av er minns kanske artikeln "Den lille metafysikern" och mina tidigare metafysiska inlägg här på bloggen. Se detta som en uppdatering. Ni kommer att hitta en del nya och förhoppningsvis användbara idéer.

Jag publicerar tre delar varav detta är den första:

* Gudarna och skapelsen
* Livet och döden
* Människans förhållande till gudarna


1 - Gudarna och skapelsen

Urgudarna och skapelsen

I begynnelsen höjdes Tiamat ur intigheten såsom när en våg höjer sig ur havet. Hon tog rum och tid. I henne flöt de odödliga som ska försvinna först då Tiamat återgår till intigheten. Rofyllda förundrades de åt skönheten i sina medvetanden och flöt med Tiamat, begrundande sina öden och stillheten. Men de rastlösa bland dem förfasades över tidens och rummets oändlighet och beslutade att tillsammans skapa det ändliga och föränderliga för att förströs från tomheten och slippa se den. Tillsammans bröt de bitar ur Tiamat för att av styckena förfärdiga skapelsen och de kallade sig skapargudar. Enskilt eller i grupper tog de sig domäner, skapade sina tjänare och drog regler att styra över himlakroppars gång och vattens rörelser, men eftersom deras åsikter var olika och de själva rastlösa kunde de inte samsas utan slet sin plan, den ursprungliga mandalan, i stycken och byggde alla sina egna världar. Så föddes allvärlden från den gudomliga vävens många bitar på vilka alla världar och allt som finns i dem finns ritat.

Men de rofyllda stördes av de rastlösas buller och bländverk och sökte utplåna skapelsen för att åter få njuta av stillheten. Därför pågår överallt kampen mellan det varande och det utplånande.

Furianerna och världsklotet Timatia

I skapelsens rymd levde de friflygande furianerna och dansade i brinnande kluster. De avundsamma tålde inte furianernas glädje utan slungade stenar mot dem så att många eldar släcktes. Då stenvandlas var hundrade furian till tekton, till sköldbärare och jorddragare för att freda sina mjukare fränder. Tektonerna slöt sköld vid sköld så att klotet Timatia bildades och inneslöt de brinnande till skydd. Fortfarande tränger furianernas glädje fram i vulkaner där stenplattorna möts. När tektonerna flyttar sina sköldar rister marken i jordbävningar.

Några av skapargudarna, de som i Trakorien kallas Shamash, Enki, Marduk och Anxalis skapade med andra vatten och växter, berg och liv på Timatias klot. Klotets övre pol gavs till kölden och dess undersida till värmen så att de ständigt skulle bekämpa varandra och deras kamp göra klotet levande och föränderligt.

Många andra platser finns bortom klotet Timatia, bland dessa slemvärlden Gombitakle utan rymd, världens utsida Bythos, Dödsriket och de Grå hallarna som också kallas världen mellan världarna.

Den första konfluxen, Woddamiter och drakar
Timatias första levande varelser var stora och stolta, gudarna lika i kraft. Korgalder svävade över haven, trabeker glittrade i ljusregnen och woddamiter gnagde sig fram genom bergen. Urjättarna frågade sig snart varför de skulle lyda under sina skapare. De sökte allierade bland rofyllda och skapelsehatiska gudar för att göra uppror. Men skapargudarna förargades och beslutade att utplåna livet eftersom det rest sig mot dem. Anxalis bjöd havet att stiga, Marduk gisslade marken med ljungeldar och stenar, Enki fick rebellernas hjärtan att skrumpna. Shamash och Trocuspa vandrade över jorden med sina svärd så att bergen och det levande skrek i skräck och smärta under deras fötter.

Av de första levande varelserna skonades bara köldens och värmens väsen eftersom de var gudarna lojala och fullgjorde sina plikter utan att delta i upproren. På klotsidorna som skilde kölden och värmen åt lämnades drakarna att leva eftersom gudarna såg dem som små, oförståndiga och oförargliga.

Det andra livet skapas, kaklunen Libido

Sedan det första livet utplånats blev Timatia stilla och gudarna roades inte längre. De beslutade då att skapa nytt liv, men med mindre kraft och vett och med större osämja så att det levande inte åter skulle kunna enas i uppror. Eftersom det nya livet var skörare bestämde de att ingen gud själv längre fick agera i världen utan bara genom ombud. Som väktare av överenskommelsen satte de tuppen att gala då makt missbrukas. Gudarnas tjänare sattes alltså att befolka världen efter sina herrars instruktioner, men tjänarna tröttades av uppgiften och tog kaklunen Libido till sin hjälp. Kaklunen tog plats i allt levande så att det kunde föröka sig självt.

Men åt drakarna gav gudarna uppgiften att riva ner det gamla så att världen ständigt skulle byggas på nytt.

Konfluxernas roll

Skapelsen skulle enligt överenskommelsen skötas av undergudar, gudarnas tjänare och av tjänarnas tjänare, alla de dragare som bär tjuren som symbol. Konfluxer bestämdes för avstämning, punkter i tid och rum då skapelsen skulle kunna korrigeras och gudarna komma den närmare i handling. Den tredje konfluxen innebar en stor rensning när köttätande insekter drog från Melukha mot nordost över kontinenten Argond, slukande allt i sin väg. Världen står nu inför den femte konfluxen.

Språken bakom skapelsen
Gudarnas mandala på vilken skapelsen tecknats styr fortfarande dess utformning även fast ritningen sönderslitits till fragment. Ändras planen så ändras verkligheten. Planen finns sydd i gudomlig väv, nedskriven på pergament, skuren i kött, etsad på membraner, speglad i prismor och sjungen eller svävande som dofter i vinden – dess former är i själva verket bara olika manifestationer av samma oföränderliga budskap. Planens tecken kan vara toner, essenser eller stygn, ord, spår, ljusreflexer eller runor. Alla uttrycker de Det Höga Spåket – språket som förmedlar vad som är och ska synas vara, språket som inte får användas inne i skapelsen eftersom det hör till gudarna. Varje företeelse har ett eget tecken. Varje själsbärande varelse har därtill ett unikt men föränderligt tecken. Då tecknen kombineras i eller bredvid varandra uppstår nya företeelser. Exempelvis innehåller tecknen för berg och tjur varandra i oändlig rekursiv upprepning.

Om Det Höga Språket är styrande så är det låga språket det gemensamma i alla språk, det som förstås och delas av allt benämnande. Världens alla mänskliga språk anses vara bleka kopior av Det Höga Språket och det låga.

Manifestationer
Det Höga Språket finns alltså oföränderligt bortom sina former och manifesterar sig bara på olika sätt beroende på plats, användare och betraktare. På samma sätt kan en företeelse eller varelse manifestera sig på olika sätt i olika världar. Det är inte ovanligt att mäktiga demoner, trollkarlar eller gudavarelser tar form för att uppträda eller utföra något speciellt på en plats. Manifestationen ska inte förväxlas med företeelsen eller varelsen i sig utan utgör bara en form av sin runa. Därför dör inte varelsen om manifestationen utplånas.

Demoner

Med demon menas varje varelse som är på en plats där den inte tillåts vara enligt gudarnas plan. Demoner bekämpas därför definitionsmässigt av de skapelsetrogna. Demonen kan vara en varelse som hör hemma i skapelsen fast på annan plats eller vara en manifestation sänd av de gudar som hatar skapelsen, skapad för att sabotera planen.

Tidens kontinuitet och kausalitet

Släpper en människa en sten så förväntar hon sig att den faller till marken. Det är för att hon uppfattar sig resa genom tiden i en viss riktning och med given hastighet. Men om en ändring i den gudomliga väven gör att ingen sten faller så släppte aldrig någon människa en sten. Tiden och dess berättelse har för en gud ingen given riktning eller hastighet. Sammanhangets kontinuitet gäller. Tänk er historien som en elastisk membran: om en tidigare upphöjd punkt istället trycks ner så måste omgivande områden följa efter, men bara så mycket att kontinuiteten upprätthålls. Det är som när en berättare ändrar något i sin bok. Han går då tillbaka och korrigerar tidigare delar av texten för att sammanhanget ska bibehållas. Sammanhanget är det viktiga. Som skydd av sammanhanget har väven konstruerats så att den som oförsiktigt ändrar i den utplånar sig själv ur berättelsen.

fredag 4 november 2011

Rollspelet Svavelvinter - en smygtitt

Nu kan ni förhandstitta på några uppslag ur det nya rollspelet Svavelvinter på Fria ligans blogg.

Illustrationen på detta uppslag föreställer skeckernas handelsläger på östra Paratorna. Djuret som barnet leker med är en mustelon. Bilden är gjord av Magnus Fallgren.

torsdag 3 november 2011

Fantasydag i Uppsala

Jag ska medverka under en fantasydag på Grand i Uppsala nu på lördag den femte november. Klockan 13 intervjuar mig Johan Jönsson om böcker, skrivande och livet. Jag finns där från lunch och några timmar framåt om ni vill prata mer på tu man hand. Man kommer också att kunna köpa signerade böcker genom Drottninggatans bokhandel.

Det är gratis så kom dit om ni har lust.

Science fiction- och fantasydag i Uppsala

onsdag 2 november 2011

Farsegels trakoriana

Slaktare små läses för tillfället på en badstrand i Egypten och min dotter hittade pocketversionen av Svavelvinter i en affär i Thailand. nu väntar jag bara på rapporter från någon rymdturist som läser i tyngdlöshet (kanske säkrast när man betänker romanernas massa). Kunde vi inte få se något bildbevis med böckerna framför sphinxer, Eiffeltorn, Jupiter eller liknande? Lite som den resande trädgårdstomten i Amelie från Montmartre.

Jag kunde till och med utlysa pris efter förtjänst för den bästa bilden i detta avseende.

onsdag 26 oktober 2011

Odysséen i Lasemos

Ni som läst Svavelvinter minns att Arn Dunkelbrink lämnade Lasemos sedan han svurit att döda en drake för att därmed visa sig värdig furstendömet Kharasmas draktron. Det tog riddaren fyra år att spåra upp draken Blatifagus och deras möte beskrivs i Svavelvinters allra första kapitel. När berättelsen i Slaktare små slutar så har det gått tolv år sedan Dunkelbrink reste från fadershuset och jag har tänkt att han äntligen ska få komma hem igen i nästa bok.

Idén slog mig då att dra en parallell till Odyssevs hemkomst till Ithaka. Redan i Slaktare små finns ju en blinkning till Odysséen om ni hunnit dit. Någon fru har Arn inte därhemma i Kharasma och därför finns heller inga friare men istället andra besvärliga snyltgäster. En ny pilbåge har han med sig, hunden har väntat i alla år och prästinnan Emaia bjuder honom på mat i ett närliggande Trocuspatempel sedan han hjälpt henne att utfordra svinen. Scenen är dukad för dramatisk bankett i fursteborgens storsal.


Förresten kom jag idag på att Tom Waits passar bra som förebild för Gaddagormgald.

torsdag 20 oktober 2011

Andras åsikter och egna

Hur ska man egentligen ta andras kritik? Alla som skriver brottas med frågan, från de som just har börjat på sin första skönlitterära text till de mest etablerade författarna. Jag kan ha ett förfärligt humör när jag sportar och när jag läser kritik som känns orättvis kan jag drabbas av ett liknande besinningslöst raseri som när någon tacklar mig fult. Ilskan kommer i båda fallen från mitt treåriga "det" och bäst är alltid att vänta ut den innan man gör något alls.

Min första iakttagelse är att de flesta läsare har en bestämd åsikt och gärna ger råd, dels om hur man borde ha skrivit, vilket är lite sent, dels om hur man bör skriva i fortsättningen, vilket kan vara till god hjälp. Min andra iakttagelse är att läsarnas åsikter ofta skiljer sig markant åt. Det illustrerades så sent som idag när en litterärt bevandrad skribent berömde meningen "Vanmakts vemod grep gravkallt den döde" medan exakt samma mening ogillade av en lika litterärt bevandrad person som på manusstadiet föreslog att jag skulle stryka den. Självklart har ingen av dem fel eftersom det just är fråga om åsikter med olika utgångspunkter. Jag respekterar i lika hög utsträckning båda dessa personers åsikter och är övertygad om att de båda vill se en så bra text som möjligt.

När jag redigerade manuskriptet till Slaktare små så hade jag sex testläsare till hjälp som tog del av olika versioner av romanen och alla kom med synpunkter. Många påpekanden gällde rena felaktigheter eller oklarheter som jag genast åtgärdade men andra var mer tyckanden. Absolut inget fel i det - just subjektiva åsikter var det jag mest efterfrågade. Mitt förhållningssätt till sådan kritik är att jag lyssnar till den, överväger den och sedan själv bestämmer hur jag ska göra. Jag tror dock att alla som skriver måste inse att det sällan finns ett rätt svar och att ditt eget omdöme till sist måste vara vägledande, särskilt som bara du känner visionen bakom boken.

"Kill your darlings" hör man ofta. Det är ett gott råd såtillvida att en författare måste vara hård mot sig själv och sina texter. Problemet är att det kan användas på i stort sett allt i boken eftersom en roman på sätt och vis är en onödig företeelse som författaren ändå oftast älskar intill den enskilda bokstaven. Överhuvud taget förhåller jag mig skeptisk till alla "självklara sanningar" därför att de ofta leder mot likriktning och bort från originalitet.

Vissa personer hatar ens böcker och anser att de mest är slöseri med papper. Sådana åsikter kan jag respektera om kritikern ändå håller sig saklig. Folk får hellre hata eller älska mina böcker än tycka att "det var väl bra". Jag vill heller inte skriva förväntade böcker av vilka det redan finns en uppsjö. Däremot ogillar jag starkt när personer raljerar över böcker i syfte att själva vinna poäng - något som närmast kan liknas vid mobbing. Inte heller gillar jag när någon dömer på moraliska grunder, dömer ut böcker utan att ha läst dem eller tillskriver författare avsikter och åsikter som denne inte har. Någon slutade exempelvis läsa Svavelvinter redan i andra avsnittet därför att trollkarlen Shagul förhäxar en kvinna att ha sex med honom fast hon inte vill. Det är helt OK att lägga ifrån sig boken av den anledningen. Däremot är det inte OK att hävda att scenen finns med "bara för att man skulle förstå hur extremt ond den onda var". Den saken vet ju inte kritikern något om eftersom han inte läste vidare. I själva verket så är Shaguls förhållande till kvinnan ifråga ganska komplicerat och Shagul själv knappast enkelspårigt "ond" vilket jag tror att de som faktiskt läst båda böckerna kan hålla med om.

En del av den negativa kritik som jag har sett kan jag förstå, men inte göra något åt eftersom den gäller romanens själva form. Vissa har svårt med att jag skriver en krönika med många huvudpersoner, men det är nu den väg jag valt. Andra orkar inte med intrigens komplexitet eller nivån på språket. Då får man nog helt enkelt välja en annan bok utan att vi för den skull behöver skiljas som ovänner. På det hela taget är det ju bra att vi alla har olika åsikter och att det finns många olika slags böcker.

Motsatsen vore förfärlig.

måndag 17 oktober 2011

Recensioner av Slaktare små, Svavelvinter och Vredesverk

Jag länkar recensioner av romanerna här allt eftersom de dyker upp, de nyaste överst. Kommentera nedan om ni vill. Var medvetna om risken för spoilers.

Efter Vanderland – (serien fullbordad 2016)
* Jörgen Karlsson på hans blogg
* Per Israelson i Svenska Dagbladet om seriens koppling till rollspel.
* Daniel Lehto i Biblioteket i Fokus, nr 4, 2016
* Patrik Centerwall på bloggen Skymningssång
* Daniel Gunnarsson i Litteraturmagazinet
* Recensioner finns även på Goodreads och Bokus. Ett par nya av Mattias Axelsson och Carl J.
*  Clas Svahn anmäler Vanderland i BTJ-häftet 18, 2016. Kan inte länkas, men se utdrag längst ner i detta inlägg.
* GnomviD recenserar Vanderland mycket ambitiöst på sin blogg (SPOILER-varning)
* Månadens fantasy på Sf-bokhandelns webb juli 2016. Martin Andersson recenserar.
* Fredrik Kjällbring på hans blogg

Efter Vredesverk (2014)
* Signaturen Maria på PocketBlogg
* Jörgen Karlsson på hans blogg
* Daniel Lehto i Biblioteket i fokus (Sid 14, BiF 3/2014)
* Annaklara på bloggen Boken och jag 
* Alexander Sanchez i Tidningen Kulturen
* Daniel Gunnarsson i bokblogg på Litteraturmagazinet
* Per Israelson i Svenska Dagbladet
* Om Vredesverk på bloggen Linjerat papper
* Fredrik Kjällbring på hans blogg
* Signaturen eli på sin blogg

Efter Slaktare små och Svavelvinter (2011)
* Elin på bloggen Nerdy Girl
* GnomviD recenserar också Slaktare små på bloggen
* Signaturen GnomviD på hans blogg Laia-Odo-institutet
* Patrik Centerwall på bloggen Skymningssång (inläggets slut)
* Annaklara på bloggen Boken och jag. Svavelvinter och Slaktare små recenseras
* Fredrik Kjällbring på hans blogg
* Bloggen agnesminds om Svavelvinter
* Täby bibliotek om Svavelvinter
* Spelrecension som mognat i 25 år: Jonas Stattin på bloggen Kryptan
* Jenny B på bloggen Kulturdelen
* Bloggen Bokmalande
* Uppföljare även om spelet på bloggen Erilin
* Måna N. Berger på bloggen Kulturdelen
* Bibliotekarien Ingegärd på Sturegymnasiets biblioteksblogg
* Tobias Harding på bloggen Akademiska synpunkter
* Erik Horned på bloggen Glasögonorm
* Tim Andersson i Upsala nya tidning (artikel snarare än recension)
* Linnea Sandberg på biblioteksbloggen minabibliotek.se
* Erik Jersenius i Gefle dagblad
* Stefan Hagel på bloggen Verkligen Stefan
* André Loutchko i bloggtidningen DAST Magazine
* Liselott Mathisson på bloggen Kvarteret Ängeln, biblioteket i Ronneby
* Lotta Olsson i Dagens nyheter
* Per Israelson i Svenska dagbladet
* Nils Löw på bloggen Tummen på linsen.
* Hans Persson på bloggen Du är vad du läser
* Bloggen Linjerat papper
* Anita Oscarsson i Tidningen Kulturen
* Alexander Sanchez om Svavelvinter respektive Slaktare små i Tidningen Kulturen.
* Magnus Edgren på bloggen Piruett
* Signaturen Eli på bloggen Erilin
* Ola Hultin på Boktipset och sf-bokhandeln.

* Sedan får vi inte glömma Stefan Sahlbergs sågning av barnboken Svavelvinter i Norrköpings tidningar 2004.

* Clas Svahn, BTJ-häftet 18, 2016:
"Med den fjärde boken i berättelsen om ”den femte konfluxen” har Erik Granström nått slutet på sitt episka och välskrivna verk. Serien som föddes ur rollspelet Drakar & demoner för mer än 25 år sedan inleddes 2004 med Svavelvinter och författaren har sedan dess bjudit på fantasy av hög kvalitet. 
<...> 
Läsningen kräver sitt men belöningen för den som varit med sedan starten är mödan värd. Med ett rikt språk och alla trådar i sin hand tar Granström sitt magnum opus i hamn."

lördag 15 oktober 2011

Apollo och Dionysus i Trakorien

Som tidigare nämnts så gillar jag att läsa Nietzsche. Jag har inte stött på någon annan tänkare som slaktar heliga kor med så vass kniv eller är lika motsägelsefull, kompromisslös och skoningslös mot samhället, sig själv och andra. Jag kommer sällan till samma slutsatser som Nietzsche eller håller ens med honom, men som tankekittlande provokatör är han oöverträffad.

Redan i sin första bok, vilken handlar om den klassiska grekiska tragedin, gör Nietzsche indelningen i apolloniskt och dionysiskt, ett begreppspar lika användbart i mitt skrivande som i funderingar över människan och världen i stort.

Både Apollon och Dionysus var söner till Zeus. Apollon står i sammanhanget för strävan mot ordning och harmoni, för kontroll och för kyligt intellekt, balans och sammanhang. Dionysus representerar istället det ohämmat driftsstyrda, det irrationella, den subjektiva lusten, kaos och berusning, excesser och orgiastisk passion. Mellan dem råder en motsättning och ständig kamp. Indelningen går att tillämpa både på det personliga planet - till exempel när du står och överväger om du ska äta upp de sista chokladbitarna i asken fast du vet att du inte borde - och på ett samhällsplan när man funderar över hur kraften i finansaktörernas dionysiska girighet ska utnyttjas och samtidigt tyglas av de apolloniska politiska krafterna.

På Wikipedia beskrivs apolloniskt och dionysiskt som en dikotomi - dvs som något oförenligt tudelat. Jag tror att det är ett missförstånd eftersom dynamiken uppstår just i kampen och balansen mellan det drivande och det kontrollerande. Nietzsche hade själv denna syn rörande de klassiska dramerna. Redan Platon såg i sin bok Staten nyttan av spänningsfältet mellan Dionysus och Apollon. Han gav rådet att hålla vattentäta skott mellan drivande entrepenörer och statlig kontroll. Venedig tillämpade principen och lyckades på så sätt hålla igång sin handelsrepublik under tusen år utan statskupp eller fientlig invasion.

Idag kritiseras ofta finansaktörernas girighet som om vi förmådde fya dem, ge dem dåligt samvete och därmed få dem att självmant avstå vinster. Glöm det. Finanvalpar är och förblir giriga och det är just dessa egenskaper som (eventuellt) gör dem användbara för samhällsekonomin. De förstår bara apolloniskt kraftspråk och dagens problem ligger snarare i att sådant saknas som motvikt, vilket i sin tur beror på att de dionysiska aktörerna har släpps lösa globalt medan den politiska apolloniska makten fortfarande är territoriellt begränsad.

Relationen kan beskrivas som att det dionysiska är båtens motor medan det apolloniska är dess roder. Vi klarar oss inte utan endera utan det är samspelet mellan dem som ger resultat.

Det trakoriska perspektivet

Den trakoriska världen är ju skapad från ritning och dess stora motsättning finns mellan de skapelsetrogna apolloniska ordningssträvarna representerade av Abzulvans animister och olika skapelserebelliska krafter som inte alltid men ibland kan kallas dionysiska. Specifikt i romanen så är trollkarlen Shagul en dionysisk kraft som söker slå sig fri från gudarnas ordning, "den redan skrivna berättelsen". Han representerar Nietzsches herremoral och övermänniskoideal och jag låter honom ofta citera filosofen i sina repliker. Abzulvans animister är hans huvudmotståndare vilka vill piska rättning i leden.

Den fråga man kan ställa sig är varför inte de allsmäktiga skapargudarna själva näpsar Shagul. Jag föreställer mig att gudarna inser att det fullständigt kontrollerade, förutsägbara och perfekta är dött. I den trakoriska världen anses skapelsens roll vara att förströ gudarna i deras eviga tristess och då föredrar de antagligen vissa levande och överraskande inslag.


För den som vill fördjupa sig i kampen mellan det apolloniska och det dionysiska kan jag rekommendera den utomordentliga men obehagliga filmen "Black Swan" som i stort sett följer Nietzsches syn på saken.

fredag 14 oktober 2011

Slaktare små toppar listan hos sf-bokhandeln

Sf-bokhandelns topplista för oktober kom just upp och Slaktare ligger på första plats. Romanen är dessutom månadens rekommendation och presenteras med en smickrande recension skriven av Ola Hultin.

Svavelvinter hamnar som ni ser på fjärde plats i säljlistan efter de två böckerna Metro 2034 respektive 2033, även dessa från Coltso/Ersatz. Det ser ut som om placeringen gäller pocketen men eftersom den inte längre säljs så tror jag att det ska vara nyutgåvan. Jag har bett dem kolla och korrigera.

En väldigt bra start!

tisdag 11 oktober 2011

Musikinstrument

En illustratör till rollspelet ville veta hur några trakoriska musikinstrument ser ut för att kunna rita dem. Jag tänkte att beskrivningarna kunde roa även er andra. Sedan får vi se hur de blir på bild.

Klockerin
Musikanten sitter ner och spelar på som på en liten harpa.
Instrumentet har strängar och en mängd glasklockor på vilka man spelar med metallspröt som träs på fingrarna. Ett ljuvt instrument som ofta används av kurtisaner. Vanligen improviseras musiken fram under längre sessioner till måltider eller kvällsbetraktelser över livets goda.

Kordofon
Tänk er ett mellanting mellan fiol och mandolin på vilken man spelar både med stråke eller genom att knäppa. Tre bassträngar sitter lite bredvid de andra vilka man bara knäpper på. Kordofonen är ett melodibärande instrument som ofta används av barder för att ackompanjera sång. ("Kordofon" är egentligen beteckningen för alla instrument med strängar spända över en resonanslåda).

Malmbänk
Förebilden är ett indonesiskt instrument. Tänk er en Xylofon med solida metallstycken istället för träblock satta över en resonansbänk. Man sitter eller står och slår på dem med olikstora hammare (från små pinnar till stora släggor). Det finns allt från mindre, bärbara malmbänkar till stora fasta konstruktioner som spelas av upp till sex man.

Halsknaster
En ren fantasiskapelse. Jag tänker mig ett rytminstrument där man vevar fram ett raspande ljud som på en vevlira eller en harskramla. Man hänger instrumentet framme på magen som ett dragspel, vevar med ena handen och trycker med den andra ihop eller drar isär en resonanscylinder för att få olika ljud samtidigt som man med nacken lyfter eller lägger på ett dämpande tygstycke för att öka eller minska volymen. Spelaren kallas ofta "knastertupp" beroende på de lustiga nickande rörelserna under spel.

söndag 2 oktober 2011

Kommentera Eriks böcker!

Här kan den som vill kommentera eller rentav recensera romanerna Vredesverk, Slaktare små och Svavelvinter. Jag är som författare tacksam för och faktiskt beroende av återkoppling från er läsare så var inte blyga! Mest användbart är lite mer specifika synpunkter på exempelvis språk, persongalleri, intrig, originalitet, komplexitet och liknande. Ni kan också maila mig på trakorien@hotmail.se om ni föredrar en mer intim dialog.

Jag länkar det här inlägget i högerspalten så att det finns tillgängligt.

tisdag 27 september 2011

Trakorien som affisch

Christian Granath har tillsammans med Tobias Tranell och undertecknad färdigställt och provtryckt en Trakorienkarta i affischformat. Kartan med 475 nypåhittade namn ska ingå i rollspelet Svavelvinter från Fria ligan vilket kommer senare i höst. Den kommer förmodligen också att säljas separat, dock utan mokha-kopp som bara ställts dit så att ni får en uppfattning om storleken. Själv använder jag redan kartan när jag skriver på nästa del i romansviten. Vill ni se den på riktigt så kom till signeringen på sf-bokhandeln i Stockholm nu på lördag, 1 okt, mellan 14.00 och 17.00.

måndag 26 september 2011

Rapportera gärna korrfel!

Förresten, ni som just läser Slaktare små: kan ni inte notera eventuella korrfel ni upptäcker med aktuellt sidnummer så att vi kan fixa felen till nästa upplaga! Jag har själv hittat tre och fler lär dyka upp även om ett antal personer gjorde sitt bästa för att utrota dem.

Ni kan maila dem till erik.granstrom@gmail.com (och förstås är åsikter i största allmänhet välkomna).

Tack för hjälpen!

Trakorien i Fenix

Det nya numret av speltidningen Fenix, nr 5/2011, innehåller en hel del trakoriana:

* Intervju med undertecknad
* Artikel om rollspelet Svavelvinter
* Ett kapitel från Slaktare små, kapitel XV om Shaguls möte med tatueraren Xelimogga i Fontra Cilor
* En helsidesannons för romanen.

Artikeln åtföljs av Martin Bergströms bild med Perrima och isjätten Esimund liksom av två av Daniel Falcks tolv arketyper: vindhäxan och vargmannen. Intervjun blev ganska bra tycker jag för man balanserar alltid mellan det pretentiösa och det tramsiga när det gäller sådant.

onsdag 21 september 2011

Signeringar i Göteborg och Stockholm

Jag ska ner till bokmässan i Göteborg under lördagen för att signera och mingla om ni har vägarna förbi. Störst chans är att hitta mig i sf-bokhandelns monter eller hos Ersatz/Coltso. Följande tider är inbokade:

13.00 Signering på sf-bokhandeln i Göteborg
15.00 Signering och snack i sf-bokhandelns monter på bokmässan.


Lördagen därpå, den första oktober, så åker jag till Stockholm:

14.00 signering i sf-bokhandeln i Gamla stan.


Det vore kul att ses. Bara oss emellan så sitter jag hellre och pratar med en eller några få personer än inför en folksamling på en scen...

måndag 19 september 2011

Slaktare små har kommit ut!

Idag kom Slaktare små till sf-bokhandeln i Stockholm. Jag åkte genast ner och hämtade några exemplar och hann signera ungefär hälften av de som förhandsbeställts. Väldigt fin och tillsammans med den nya utgåvan av Svavelvinter som kom samtidigt så pryder den sin plats i bokhyllan.

Det är lite strul med distributionen så det kan nog dröja ett par dagar tills den kommer i handeln i andra affärer - sf-bokhandeln fick sina direkt ifrån tryckeriet.

Nu blir det väldigt spännande att höra vad ni läsare säger!

Boktävlingens resultat

Tävlingens tio vinnare som vann varsitt exemplar av Slaktare små

59p Pål Toler
42p Mike Wall
42p Pär Eriksson
39p Victor Sjöström
34p Martin Landgren
32p David Skog
32p Gustav Linder
31p Simon Engqvist
27p David Johansson
26p Kristoffer Sundberg




Svar tävlingsomgång 1


1.1 Personal Jesus med Depeche mode. Själv lyssnar jag mest på Marilyn Mansons version.

1.2 Eternal Flame med The Bangles. Atomic Kittens version är alltså en cover.

1.3 Loranga ur Barbro Lindgrens böcker. Citatet var faktiskt lite fel men ganska nära.



Svar tävlingsomgång 2


2.1 Ramses II eller Ramses den store. Ozymandias eller Osymandias som är en grekisk transskription av faraons tronnamn User-maat-re Setep-en-re är alltså inte rätt svar även om raderna var hämtade från Shelleys dikt där han använder det namnet. Just därför preciserade jag frågan så som jag gjorde.

2.2 Hingsten Morvarch kunde springa på havsytan. Hästen förekommer i den bretonska legenden om staden Ys som sjunker i havet. Morvarch ska betyda "havshäst" på bretonska. Kung Gradlon flyr på Morvarch ut över havet med den ondsinta dottern Dahut bakom sig i sadeln, men ekipaget blir för tungt och kungen knuffar av Dahut. Om ni hört Debussys stycke "Den sjunkna katedralen" så handlar det om staden Ys. Skeckerna på Paratorna kallar för övrigt Tricilve för e-Ys. Say no more...

2.3 Häxan Baba Yaga eller Baba Jaga reste i en mortel och stakade med en mortelstöt. Jag har hämtat stugan på hönsben från musiksviten "Tavlor på en utställning" som jag lyssnat mycket på medan jag skrivit.




Svar tävlingsomgång 3


3.1 Rätt svar var tarotkort nr 14 - "måttfullhet" (temperance). på detta kort ägnar sig en kvinna just åt att försiktigt hälla vätska mellan två kärl på det sätt som citatet beskrev. Eftersom citatet preciserade att en trollkarl utförde handlingen så fick jag dock godkänna även kort 1 - "trollkarlen" på det sätt jag beskrev ovan.

3.2 Det var filosofen Roland Barthes som skrev om studium och punctum i sin bok Camera Lucida. Lustigt nog så läste jag denna bok långt innan jag visste att Bartes var filosof också. Frågan var lite olyckligt formulerad för jag vet inte om Barthes faktiskt var fotograf eller om han bara teoretiserade om fotografier, men ingen tycks ha hängt upp sig på detta.

3.3 I amerikanernas "great seal" som pryder dollarsedlarna i USA står det e pluribus unum - "en ur många", syftande på att många blir starka tillsammans. Jag tyckte att det passade trakorierna i omvänd form av många anledningar och kan tacka Ola Wikander för översättningen. Knippet med spön har för övrigt liknande innebörd och dyker också upp redan i romanens inledande barnvisa:

Slaktare små går till lammen i mist
En yxa är bunden i knippet med kvist




Svar tävlingsomgång 4


4.1 Rätt svar var Cremona. Legaten Ludenbrand är nämligen modellerad efter Liudprand av Cremona som på 900-talet skrev en krönika just med titeln "Vedergällning" där han läser lusen av det mesta. Det trakoriska rollspelet kommer att ha Ludenbrand som en slags berättare och jag har i romanen plockat rena citat från Liudprands originalkrönika. Ledtråden att svaret finns närmare än ni tror syftade på att jag tidigare skrivit om krönikan och Liudprand på min blogg.

4.2 Albrecht Dührer är förebild till Arvor Salmello. Denne är i sin tur en sammanslagning av skalden Arvor + kurtisanen Salmello från spelen. Dührer var en beundrandsvärd man, men självporträttet gjorde mig genast full i skratt. Monty Pythons hyllning på tyska börjar 4.06 in i detta klipp.

4.3 Det är Modest Mussorgskijs porträtt som är förebild för trollkarlen Kamalkus. En ledtråd i själva frågan var orden "en natt på den kala klippan". Så heter nämligen ett av Mussorgskijs mest berömda verk som bland annat spelas i Disneyfilmen Fantasia. Kapitlet om Kamalkus i boken heter för övrigt också "En natt på den kala klippan". Mussorgskij skrev också den berömda sviten "Tavlor på en utställning" som figurerat i en tidigare fråga.




Svar tävlingsomgång 5 - finalen


5.1 Sagan är Elddonet av HC Andersen. Inte mycket att tillägga

5.2 Det var cyklopen Polyfemos och hans fårflock som åsyftades i denna fråga, ni vet jätten som Odysseus lurade genom att säga att han hette "Ingen". Odysseus stack ut cyklopens öga och smet sedan genom att binda fast sig och sina män under magen på jättens får. Nyckelordet i frågan var alltså "Ingen". Ordet syftar både i Slaktare små och i odyssén på en person i berättelsen - ni får själva se vem.

5.3 Svaret är "Nattmarsch i St Eriks gränd", en av de s.k. Gluntarne, en samling sånger om 1800-talsstudenters öden i Uppsala. "Till rännstenens djup från salongens höjd" är ett direkt citat ur sången.

5.4 Romanen är "Slottet" av Franz Kafka. I denna bok kommer huvudpersonen "K" liksom Praanz da Kaelve till ett slott där absurda händelser inträffar. Några svarade "Processen" av samma författare, men det kan jag inte godkänna eftersom huvudpersonen dels heter "Josef K" och dels inte gör någon "ankomst till en liknande plats" utan befinner sig i samma stad hela tiden.

5.5 Dikten var "Jabberwocky" av Lewis Carroll från en av böckerna om Alice i underlandet. Filmen var "Pimpernel Smith" med Leslie Howard. Jag angav lite olyckligt att filmen var från 1942 när den faktiskt är från 1941. Jag lurades av följande klipp på Youtube. Den scen som åsyftas kommer en minut in i klippet.

onsdag 14 september 2011

Boktävlingens frågor

TÄVLINGSOMGÅNG 1: Populärkultur

Här kommer tre citat ur Slaktare små med varsin fråga.


Citat 1.1
Vinden från öster tycktes bära honom till dem och de var hans. Mördarna låg alla för hans fötter och han hörde dem viska: »Räck ut och rör tron! Herre ... herre viskare, led oss!«

Fråga 1.1
Ur vilken engelskspråkig låt har RhabdoRanas kursiverade mantra hämtats och vilken grupp skrev och lanserade den?



Citat 1.2

Stenväktaren såg mycket förbluffad ut, men sken upp sedan han konsulterat pergamentet och funnit motrepliken:
»Känner ni mitt hjärta slå?«
Shaguls knotiga fingrar gjorde en kanske ofrivillig ansats mot mannens bröst innan han genmälde. »Förstår du? Delar du mina känslor eller drömmer jag bara?«

Fråga 1.2
Ur vilken engelskspråkig låt är Shaguls och stenväktarens lösen och motlösen hämtade och vilken grupp skrev den?



Citat 1.3

Ändå kom orden tydligt från hennes gestalt om än svaga och med ålderdomlig kargomitisk ton och brytning. »Kom till mig och kyss mig sakta varligt jätteskönt!«
Kamalkus suckade djupt, med ens berövad all vrede.

Fråga 1.3

Vilken svensk barnboksgestalt sjöng ursprungligen den kargomitiska kvinnans sång?



TÄVLINGSOMGÅNG 2: Legender och sagor


Citat 2.1
Av den sista statyn vid audienshallen återstod endast två stenfötter på ett podium med en inskription som han tidigare aldrig lagt märke till, men som av någon anledning vann hans uppmärksamhet.
Mitt namn är Uroboren, konungars konung. Se mitt verk, I mäktige, och förtvivla.

Fråga 2.1
Inskriptionen fanns ursprungligen med något annorlunda lydelse på en riktig staty. Vem föreställde den ursprungliga statyn? Bara det vedertagna svenska namnet på personen godkänns - det namn som personen står under i Nationalencyklopedien.



Citat 2.2

Praanz da Kaelve valde för sin del en enkel mörkgrön jaktdräkt med knähöga stövlar vars välslitna skänkelläder följde hästen Morvarks flank lika smidigt som en jungfrus smekning.

Fråga 2.2
Sagans förebild till Praanz da Kaelves häst kunde ta sig fram på ett ovanligt ställe. Vilket?



Citat 2.3

De grälade en stund varpå Koklai som kompromiss ritade en farkost med näbben, en liten stuga som styltade fram på två jättelika hönsben.

Fråga 2.3
Enligt ryska folksagor ägdes stugan på hönsben av en varelse som brukade resa omkring med hjälp av ett visst köksredskap? Vem var hon och vilket var färdmedlet? (Nä, det är inte ”Det levande slottet” från animefilmen.)


TÄVLINGSOMGÅNG 3: Papperslappar


Citat 3.1
Stödd på armbågarna mot bordsskivan lät trollkarlen essenser av sileshår och björkblod rinna ur ett lerkärl ned i ett annat. Han hällde sedan blandningen tillbaka mellan krusen, gång på gång, rytmisk i rörelsen som ett vattenur, spillde inte en droppe. Det var återhållsamheten i handrörelserna som var det viktiga snarare än arbetet med vätskorna i sig.

Fråga 3.1
Vad heter kortet och vilket är dess nummer?



Citat 3.2

Länge fick hon förklara studium och punctum för Alkurian; att den kvinnliga skönhetens tydliga och lättförklarade uttryck måste ställas mot det avvikande och störande för att den skall väcka åtrå genom sin mystik.

Fråga 3.2
Vilken fotograf och filosof?



Citat 3.3

Den vackra vårdagen led redan mot sen eftermiddag då generalen red in på innergården till Nya sfärens ordenshus bakom Kastykertemplet nere i stenstaden. Fasadens hängande mynt klirrade lätt i brisen. Ovanför själva porten fanns ordensdevisen präntad i gyllene bokstäver på högtidligt bokmål: ex uno plures, vilket betydde ”många ur en” med syfte på guldets heliga tillväxt.

Fråga 3.3
Nya sfärens ordensdevis parodierar ord på ett berömt sigill, tryckt på vissa eftertraktade papperslappar. Vilka papperslappar och vilka är de ord på sigillet som parodieras?


TÄVLINGSOMGÅNG 4: Personer

Citat 4.1
... kom gående uppför backen när morgonen bara åldrats obetydligt. Han verkade vara på strålande humör. Det gjorde genast Brådfot orolig för hur legaten skulle reagera på shagulitens flykt.
»God morgon, bäste mäster!« hojtade kalkländaren redan på avstånd. »Jag har ett ännu bläckfuktigt utkast till mitt nya kapitel i krönikan 'Vedergällning'.

Fråga 4.1
I vilken stad var legatens förebild biskop? Här får ni vara lite kreativa men svaret finns närmare än ni tror.



Citat 4.2

Som kallad av sin publik skred i det ögonblicket en mansperson ut på terrassen från en sidodörr. Han var nyvaknad och mycket blek i obestämt efterrus, klädd i en djupt skuren, skrynklig algsidensärk med tvärsgående snoddar som fick bålen att likna en kringbunden kalvstek. Hans stripiga röda hår som med ålderns tribut fått stänk av grått föll så långt att det fann vila på nyckelbenens avsatser. Över axlarna hängde en mossgrön kaftan med röda bårder och på huvudet satt en kalottmössa moderiktigt skjuten till nackens ena sida. Den kröntes av en tofs som hade formen av en havsanemon vilken mannen baddade till rätta med fingertopparna.

Fråga 4.2
Vem är förebild till skalden Arvor Salmello? Bilden är ett självporträtt av personen ifråga. Monty Python har besjungit honom på tyska.



Citat 4.3
Ändå blev åsynen bara obetydligt bättre när ägaren lät särken falla på plats och vände sig mot dem med ett gapflabb. Han var smutsig som en tiggare, men klädd i guld och siden. Hår och skägg stod tovigt spretande i brungrå testar lika ointresserade av tyngdlagen som av anständighetens påbud. Långsärken runt mannen feta kropp var rikt broderad, men solkig och illaluktande redan på håll. Runt halsen hade han lindat en blodröd schal som speglade hans ansiktsfärg.

Fråga 4.3
Vem är förebild till trollkarlen Kamalkus som Didra möter en natt på den kala klippan Gatve?




TÄVLINGSOMGÅNG 5: Scener

Citat 5.1
Inte heller de tre närvarande stoftkrälarna ingrep utan såg med hemlig tillfredsställelse hur platsen skövlades. De betraktade rummens iscensatta dag som en förhävelse mot sanningens och solens gud Shamash. Gubbarna hade kravlat upp på en planteringsramp där de stod uppradade på alla fyra som hundar i en saga.

Fråga 5.1
Scenen anspelar på en saga med tre olikstora hundar. Sagans namn är ett enda ord, ett bruksföremål. Vem skrev den och vilket är bruksföremålet?



Citat 5.2

Trollkarlen sträckte sig mot dörrhandtaget, men upptäckte att det inneslutits bakom ett tjockt lager av samma fjädrande glas som täckte golvet, lika oåtkomligt som hade det suttit på rummets utsida.
»Ingen drev hjorden från mig mot min vilja. Se min flock, förförd och förledd!« mässade varelsen.

Fråga 5.2
Scenen anspelar på ett klassiskt litterärt möte där en annan flock var inblandad. Vad var det för flock och vem ägde den?



Citat 5.3
Till sin egen förvåning åtlydde Praanz da Kaelve genast kvinnans uppmaning och det innan han ens hunnit reflektera över hennes märkliga begäran.
”Se där”, skrattade hon. ”Till rännstenens djup från salongens höjd är det sannerligen inte längre än ett tuppfjät!”

Fråga 5.3
Kvinnans replik anspelar på en svensk 1800-talssång. På vilken gata utspelas den?



Citat 5.4
Själva kastellet i torgets bortre ände var mer utformat som ett palats än som en fästning. Sätet skulle inte länge motstå en regelrätt krigsbelägring, men Praanz da Kaelve antog att anläggningen snarare befästs till skydd mot vildfolk och pirater i rikets barndom. En blond, storväxt man satt med skjortan uppknäppt nära palatsets solvägg, jäsande i en stoppad stol. Tjänarinnor svärmade runt honom under ivrig pedikyr, kamning och tvagning.
»Praanz da K«, nickade han när generalen steg närmare.

Fråga 5.4
Att mannen förkortar andra halvan av generalens namn till bara en bokstav anspelar på huvudpersonens ankomst till en liknande plats i en berömd roman. Vilken roman och vem skrev den?


Citat 5.5
»Det kallas skratt, mästare, inte kramper. Människor skrattar när de känner glädje. Även ni måste ha skrattat ... kanske som barn. Ordlekar och ramsor: 'Glorigt var det, och ränglande rufs gled och glemmade i våben ...' Förstår ni nu?«
Klonerna såg på varandra och svaga minnen stördes i sinnesdjupen men aningarna gav dem varken anledning eller förmåga att skratta. Ett par av dem försökte vrida på minspelet men lyckades bara åstadkomma groteska grimaser så att de irriterat fick dra ansiktet på plats igen med sina knotiga fingrar.

Fråga 5.5
Nonsensorden är min mycket fria översättning av de första raderna i en klassisk brittisk nonsensdikt. Scenen är dock inspirerad av en gammal brittisk film från 1941-1942 där tyskarna förgäves försöker förstå sig på engelsk humor via samma dikt. Vad heter dikten och vad heter filmen?

tisdag 13 september 2011

Tävlingsdags onsdag 14/9 - söndag 18/9

Imorgon smäller det! Ni kan vara med och tävla om tio numrerade och signerade exemplar av romanen Slaktare små. Böckerna kommer från tryckeriet nästa vecka. Jag signerar och levererar iväg priserna så snart jag själv får dem.

Tävlingreglerna ser ni i föregående blogginlägg - läs dem och följ dem om ni tänker vara med!

OBS REGELÄNDRING: Eftersom några oroade sig för att email är olika snabbt från olika platser i världen så kan man lämna svaren på två sätt. Dels kan man som tidigare maila dem till trakorien@hotmail.se. Alternativt kan man skicka svaren som personligt meddelande till mig, "Brior", från Fria ligans forum. Är man paranoid får man skicka svaren till båda ställena och jag kommer då bara att räkna det som når mig först och kasta det andra osett. Alla andra regler om att man bara får lämna ett svar, måste ha med adressen etc gäller fortfarande.


Tävlingen går i fem omgångar, en varje dag:

onsdag: Populärkultur
torsdag: Legender och sagor
fredag: Papperslappar
lördag: Personer
söndag: Scener

Man behöver inte kunna något om Trakorien eller om fantasy utan det handlar om förebilderna till företeelser i boken. De som följt min blogg och forumdiskussioner om Trakorien kan möjligen ha en fördel på någon fråga.

Jag kan inte säga hur lätt eller svårt det blir, men det är ju lika för alla och kan man bara skicka in svar på någon fråga så är man med på spelplanen.

Titta alltså in här mellan 18.00 och 18.30 imorgon!

onsdag 7 september 2011

Larvatus prodeo


"Larvatus prodeo"
- Jag träder fram maskerad

Här kommer en stämningsfull bild från DiFolternas fältläger Parenkymon i Stromaträsken nära Skuger i Ilibaurien. Ett par scener i romanen Slaktare små utspelar sig där. DiFolterna är spagyriker och dramatiker som med sitt renande av essenser och med sin folkfostrande teater söker rena Ilibaurien från opianderdrogens förbannelse. Om någon tycker att maskerna ser bekanta ut så är det ingen slump; shaguliten Malek Mangus bär en mask just från DiFolternas teater.

“Först när de efter någon timme närmade sig träsklägret Parenkymon trängde månen ur dimmorna för att belysa scenen i all dess ödslighet. Besökarna såg en hel samling olikstora byggnader med spetsiga tak vilande på pålar och sumpholmar. Åldriga tusenrotsträd klöste med sina hänggrenar takspånen på torn och skjul, kanske i drömmar om att återerövra en förlorad avskildhet.”



Bilden är gjord av Magnus Fallgren för det nya rollspelet Svavelvinter som kommer senare i höst.

måndag 5 september 2011

Tio gratisexemplar av Slaktare små att vinna

Tävlingens form
Nästa vecka är det tävlingsdags. Alla som vill kan tävla om tio personligt signerade och numrerade friexemplar av romanen Slaktare små.

Tävlingen är en frågesport. Fem dagar i sträck, från onsdagen den 14 september till söndagen den 18 september publiceras en ny tävlingsuppgift någon gång mellan klockan 18.00 och 18.30 här på denna blogg och på Fria ligans forum. Varje uppgift består av delfrågor med mer eller mindre tydlig anknytning till Slaktare små och Trakorien. Svar på frågorna ska mailas till adressen trakorien@hotmail.se senast klockan 16.00 påföljande dag när svaren också offentliggörs. För sent inkomna svar är ogiltiga.

Poängberäkning

Varje korrekt svar på en delfråga kommer att ge ett poäng. För varje tävlingsuppgift får det först inkomna mailet med korrekta svar på samtliga delfrågor dessutom 10 poäng, det därnäst inkomna mailet med korrekta svar får 9 poäng etc. Det lönar sig alltså att vara snabb.

Vinnare

Tio tävlande vinner varsitt personligt signerat och numrerat exemplar av romanen Slaktare små. Högst totalpoäng när tävlingen avslutats får bok nummer 1, näst högst totalpoäng får bok nummer 2 etc. Om två pristagare hamnar på samma poäng så lottas numren ut.

Begränsningar och ordningsregler
Det är bara tillåtet att skicka in ett mail med alla sina svar per dag, per tävlingsuppgift, per mailadress och per person. Efterföljande mail från samma håll beaktas inte. En tävlingsdeltagares samtliga svar måste vara inskickade från samma mailadress för att de olika uppgifternas poäng ska sammanräknas när tävlingen är slut. Den tävlandes namn, adress, telefonnummer och postadress måste anges i varje inskickat mail för att svaret alls ska vara giltigt. Kontaktuppgifterna kommer inte att spridas bortom tävlingsledningen men vinnarnas namn kommer att nämnas publikt. Man kan inte delta anonymt. Personer som läst romanen innan den publicerades eller har varit inblandade i redigeringen får inte delta.

Domare
Erik Granström är enväldig domare i tävlingen. Det är tillåtet att gnälla på frågor, bedömning eller formalia. Kanske känns det bättre men det leder sannolikt ingen vart.


Håll ögonen öppna onsdagen den 14:e vid sextiden!

onsdag 31 augusti 2011

Hur man får ett numrerat och signerat ex av Slaktare små

Ni som är intresserade av att lägga vantarna på ett av de hundra första, signerade och numrerade exemplaren av Slaktare små kan nu gå till sf-bokhandelns sida.

Som framgår av sidan så kommer de numrerade exemplaren att lottas ut bland de hundra första förhandsbeställda exemplaren så raska på om ni vill vara med. Jag råkar veta att nästan hälften av de hundra redan är uppbokade. Förfarandet kändes som ett acceptabelt sätt att ge dem som redan förhandsbeställt någon favör.

Dock finns ett fel på sidan som samtidigt innebär en möjlighet: De tio första numrerade exemplaren kommer nämligen att SKÄNKAS till vinnarna i en tävling som jag kommer att anordna inom ett par veckor. Tävlingen kommer att påannonseras på sf-bokhandelns sida och lite varstans (här också förstås) och tillgå så att fem tävlingsuppgifter dyker upp fem dagar i rad klockan 18.00. Först rätt inskickat svar kommer att få tio poäng, nästa nio poäng och så vidare. Högst totalpoäng efter de fem dagarna kommer att få bok nummer ett, näst högst poäng bok nummer två etc.

Tävlingen kommer förmodligen att köras på fria ligans forum: under sektionen "Slaktare små".

Bli nu inte ledsna om ni inte får något numrerat exemplar för jag signerar gladeligen alla böcker som läggs framför min penna om än utan nummer - varför inte på bokmässan den 24 september? Jag kommer att vara i sf-bokhandelns monter vid tretiden och ett par timmar framåt.

fredag 26 augusti 2011

Omslagen


Så här kommer böckernas framsidor att se ut. Texten är satt i ett originaltypsnitt från renässansen. De kommer alltså i andra halvan av september lagom till bokmässan.





torsdag 25 augusti 2011

Den skarpa eggen

I veckan hälsade jag på Peter Johnsson, renommerad svärdssmed med smedja norr om Uppsala. Det är egentligen märkligt att vi aldrig tidigare har kommit i kontakt eftersom vi bor i samma stad, båda har hållit på med rollspel och dessutom har flera gemensamma vänner. Bot blev det äntligen på den saken och många goda idéer och erfarenheter utbyttes. Peter har förstås sin gedigna vapenkompetens medan jag gav synpunkter på deras blodiga resultat ur min veterinära synvinkel. Samtalen hölls sakliga men gled ofta över i sådant som man kanske inte bör diskutera öppet på bussen. Det är viktigt att försöka förstå hur svärdsstrider på liv och död faktiskt kan ha gått till när jag nu ska skriva om dem. Som läsaren vet så har jag försökt hålla en ganska saklig ton rörande våld och även sex - två ämnen som ofrånkomligt och ganska ingående berör en veterinär.

Redan när jag började skriva Svavelvinter lovade jag mig som belöning att beställa ett svärd just av Peter när jag är klar med alla böckerna, ett svärd hämtat från Trakorien då.

Peter är enligt egen utsago ingen fäktare men gav mig en del kontakter och litteraturtips. Bland annat har jag beställt Fem ringars bok, skriven av samurajen Miyamoto Musashi på 1600-talet. Jag frågade mig bland annat om man som Praanz da Kaelve faktiskt kan fäktas framgångsrikt och mot flera motståndare med två svärd och just det ska Musashi ha ägnat sig åt. Några tekniska saker fick jag mig också till livs, t.ex. att man visst kan stöta med en sabel, att den s.k. blodrännan knappast har någon funktion annat än att göra svärdet lättare och att det där vikandet av svärdens stål inte har med skärpa eller hårdhet att göra utan mest var ett knådande av äldre tiders stål för att avlägsna orenheter. Med dagens utmärkta stål behöver man inte vika metallen av kvalitetsskäl, men tekniken kan ge vackra mönster, s.k. damaskerat eller mönstervällt stål. Jag fick också pröva olika svärd och känna på hur tyngdpunktsförskjutningar helt ändrar vapnens karaktär.

En annan rolig sak var att Peter illustrerade åt Äventyrsspel när det begav sig, något jag inte alls kände till. Bland annat gjorde han omslagen till I reptilmännens klor och Nekropolis. Ännu roligare var att han förklarade sig sugen på att göra några illustrationer till det kommande rollspelet Svavelvinter. Han ville också försöka rita några av de svärd som figurerar i spel och romaner. Resultatet ska bli riktigt spännande att se!

måndag 15 augusti 2011

Synopsis för tredje boken

Nu har jag skrivit ihop en tvåsidigt synopsis för bok nummer tre, dvs den med arbetsnamnet Bladverk som kommer efter Slaktare små vilken ni ännu inte läst, den som jag nu ska börja skriva.

Arbetet har varit roligt men så förvånansvärt påfrestande att jag faktiskt haft sömnsvårigheter under de senaste dagarna. Idéer finns det gott om, men tricket är att sammanfoga dem till någon slags sammanhang och följd. Mitt nya kladdprogram Scrivener lyckades hålla ordning på personer och tänkta kapitel, men ändå har jag omgivits av högar med halvkladdade papper, bland annat tolv sidor med sammanfattningar om varje huvudpersons egen berättelse. Sedan ska dessa separata trådar sammanvävas till en helhet, teman tas tillvara, gamla planteringar vattnas och fås att blomma etc. Det är lite som att bolla med ett dussintal bollar vilka ibland delar sig i luften, blir bubblor som flyger iväg, käkar upp varandra eller krockar och studsar åt varsitt håll. Hur som helst känns det skönt att ha något att titta på även om mycket säkert kommer att ändras.

Den akuta anledningen till att jag snabbt var tvungen att skriva synopsis är försöken att få böckerna förlagda i Tyskland. Jag har redan sammanfattat handlingen i Svavelvinter och Slaktare små, men chanserna för utgivning ökar om förlagen ser att det faktiskt finns tankar om fortsättningen. Nästa steg är översättning och glassifiering.

Det är inte så mycket jag kan berätta för er om bokens handlingen, men den kan sammanfattas med rubriken som mina gamla rollspelare brukade sätta på sina spelkrönikor: "Evil Erik's marionetter snubblar vidare".

Slutklämmen är i alla fall att samla alla viktiga personer i staden Isakra för avfärd mot Marjura inför seriens fjärde och sista del. Nu börjar jag skriva synopsis till fyran men det känns lättare eftersom det mest blir fritt fabulerande.

torsdag 11 augusti 2011

Jätterolig uppgift!

Nu kom jag på något riktigt kul, i alla fall för mig! Det är en sak som jag kan fråga nu och egentligen bara nu. Och ni som erkänt att ni bara lurkat på denna blogg måste också svara den här gången, i alla fall några rader, och var inte blyga.


Vad tror ni händer i Slaktare små?


Jag säger inte om ni gissar rätt, men när boken sedan kommit ut så ska jag gå tillbaka och kommentera förslagen. Förmodligen kommer idéer upp som jag önskar att jag själv hade kommit på...

Och nej, ni som redan har läst manuskriptet i någon form eller fått insides får förstås inte svara.