torsdag 9 januari 2014

Alternerande berättarröster

Nu har jag alltså till sist skickat Vredesverk till förlaget och då börjar jag förstås planera för sista boken i serien med arbetsnamnet Vanderland.

Jag har en fundering rörande berättarpersoner som ni kan få tycka till om: Sedan åtminstone Slaktare små, så finns en handfull ganska tydliga berättarröster, dvs personer vars perspektiv man följer i deras tråd av handlingen: Praanz da Kaelve, Arn Dunkelbrink, enu Ammisadu, Silvia Miranda, Shagul etc. Så är det också i Vredesverk. Samtidigt har jag en liten tradition av att fasa in nya personer mjukt så att de är med i handlingen ett tag eller dyka upp på sista sidan för att sedan ta en större roll i nästa bok.

Jag funderade nu på om det vore OK att upphöja någon eller flera av dessa tidigare perifera personer till berättarröster och samtidig flytta ner några etablerade dylika till betraktade personer, dvs de kan fortfarande ha en stor roll, men men ser dem nu genom någon annans ögon utan att veta deras tankar. Jag tänkte mig att läsaren nu "kan" vissa personer ganska bra och att det kunde vara givande att se dem utifrån istället. Lite nytt grepp tyckte jag. Skulle det bli helt fel tror ni?

Nu har ni inte läst Vredesverk ännu, men tanken vaknade när jag fick en idé som gör en person viktigare som är med ganska mycket i den tidigare boken fast i en perifer roll. Spontana synpunkter.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Låter som en intressant idé. Så länge det sköts snyggt. Om person X plötsligt börjar ses "utifrån" kan så klart tolkas på "metanivå", tex som att han/hon är på väg mot större öden som, tex att vinna konfluxen eller motsv. Så se upp med giftbägarresonemang och gör det oförutsägbart.

Erik Granström sa...

Anonym: Du har en poäng, fast lustigt nog har jag inte ens tänkt den tanken, dvs att utifrånperspektivet skulle innebära en upphöjelse. Det beror nog på att idén snarare gällde sidan som skulle befordras. Vad gäller "sköts snyggt" så ser jag mig givetvis som litteraturens motsvarighet till ett bättre hotell nära sämre kvarter ;-).

Kristoffer S sa...

Jag tycker att det låter som en bra idé. Särskilt om det leder till att man får nya perspektiv på en person. Särskilt effektivt är det väl när det leder till att man får en viss sympati med en person som i ett tredjepersonsperspektiv tedde sig helt osympatisk.

Erik Granström sa...

Det kontroversiella är nog inte att införa nya röster för det har ju redan gjorts i böckerna, utan att ta bort någon befintlig. Vi får se.

Information som bara få kommer att begripa ännu och dessutom olika delar av den: Jag fick en idé att använda munken Nirôrin från Vredesverk, Nardor Brodrans dotter, som berättarperson i Krau-Ki på Marjura eftersom jag kommit på ett väldigt bra uppslag med munkarna från Nastrôl i sammanhanget (tycker jag själv då).

Anonym sa...

Har du övervägt att berätta ur lite mer udda karaktärers synvinkel, exempelvis Ottar, Rirba eller självaste Blatifagus?

/Birke

Erik Granström sa...

Birke: Jag har övervägt Ottar som ju var perspektivperson en liten stund i Svavelvinter och även Rirba (som ju heter Månvind i böckerna). Vi får se.